Jag + Kinamat = Sant

 

Matkulturen i Kina är fantastisk. Min kost i Peking skiljer sig avsevärt från den hemma. Ris eller nudlar äter jag varje dag. Grönsakerna serveras i olja och köttet i små bitar, för att man ska kunna äta det med pinnar. Mycket av maten friteras. En del rätter är väldigt kryddiga och starka, men dem försöker jag undvika :) En måltid består av flera olika rätter som man delar på med de andra runt bordet.

Jag har inte lagat mat på fyra månader. Det finns några gemensamma kök i mitt hus, men i dem finns bara en mikro och en induktionsplatta. Kastruller och kärl får man skaffa själv. Jag går i stället till en kantin eller restaurang ett par gånger om dagen.

Hotpot!

Min första måltid i Kina i augusti. Nu sitter folk ofta och äter klädda i ytterrockar, eftersom att det är så kallt inomhus på grung av dålig isolering.

Vi brukar äta med ett större gäng och dela på notan. Om det blir pengar över kan man spela ett spel :) Ofta finns det på bordet en roterande glasskiva för att alla ska kunna nå rätterna. Sedlarna som blir över lägger man på skivan och ger den en snurr. Om du har tur stannar en sedel framför just dig!

Mmmm... baozi.


Min favoriträtt 宫保雞丁, gong bao ji ding :)


煎饼 jian bing - gott på morgonen. Jag brukar ändå skippa frukosten nuförtiden.



Mat i kantinen.


Standardlunch i Dining Hall 1.

Dinner on sticks.

Odefinierat kött.

Det finns rikligt med stånd och gatuförsäljare som säljer god och billig mat.

Jag har blivit mästare på att äta med pinnar.

På Ikea äter till och med kineser med gaffel. Men kniv verkar de inte vilja använda.

Japansk all you can eat.

Svensk pyttipanna tillredd i ett av de gemensamma köken.

I mataffären.

Vår Thanksgiving-get på en muslimrestaurang.

Ofta har menyerna bilder, så man har någonslags aning om vad man beställer även om man inte läser kinesiska. Det har ändå hänt att vi med ett gäng västerlänningar hittat oss själva på en restaurang utan bildmeny. Då gäller det att spela zhègè-roulette (这个 = zhègè = det här), det vill säga slumpvis peka på okända maträtter i menyn och hoppas på det bästa.

Kineserna äter allt möjligt. Alla delar av ett djur är ätbara. Alla djur, insekter och dylikt är också ätbara. Jag har smakat på bland annat sjöstjärna, skorpion, gräshoppa, silkesmask och spindel.





Kiinalainen joulu

Jouluaatto

Jouluaattona pinnasin röyhkeästi luennolta. Opiskelun sijaan söin vohveliaamiaisen ja myöhemmin join glögiä (Ikeasta) hyvässä seurassa.

Illalla oli luvassa Pekingin ankkaa. Ruokaa oli ainakin melkein tarpeeksi. Meitä oli 12, ja henkilökunta suositteli, että tilaamme kolme ankkaa. Lopulta tilasimme ehkä kuusi ankkaa ja muutamia muita annoksia, sekä vähän viiniä.

"Jouluateria" Duck de Chine'ssä

Aterian jälkeen tapasimme baarissa toisen joukon vaihtareita samasta yliopistosta. Baari Kielletyn kaupungin läheisyydessä oli tunnelmallinen ja tyylikäs, eikä siellä meidän lisäksemme ollut ketään :) Nyt pääsimme vihdoin laulamaan joululauluja. Ravintolassa tarjoilijat vaimensivat meidät ennen kuin ehdimme saamaan ensimmäistäkään Stille Nacht -säkeistöä loppuun. Tosin naapuripöydän läänsimaalaiset pitivät aloitteestamme ja yrittivät yhtyä kuoroomme.

Joulupäivä

Joulupäivänä katsoimme jouluelokuvan. Illalla menimme japanilaiseen ravintolaan. Söimme ja joimme niin paljon kuin halusimme aitoon Rax-tyyliin. Ruoka oli kuitenkin mahtavaa, eikä mitenkään verrattavissa pizzaan tai kanansiipiin :)

Kokit valmistivat ruoat silmiemme edessä. He olivat erittäin taitavia.

Aterian jälkeen menimme taas samaan baariin, joka oli tullut tutuksi edellisillalta. Tälläkin kertaa olimme ainoat asiakkaat! 

Ja kotiin päin. Taksilla ajan Pekingissä usein monta kertaa viikossa. Metro on usein nopeampi ja halvempi (0,25 €), mutta ei taksimatkakaan ole hinnalla pilattu.



Tapaninpäivä

Lasagne

Keskiviikkona piti jo vähän miettiä kouluasioita, lauantaina kun on esitelmä. Päivällä ehdin kuitenkin katsoa toisen mukavan elokuvan ja illalla nauttia italialaisesta ruoasta. Illallinen oli samalla erään vaihto-opiskelijan läksiäisjuhla. Itselläni on vielä neljä viikkoa Kiinaa jäljellä, mutta yksi toisensa jälkeen ihmisiä alkaa lähteä takaisin kotiin...

Jälkiruoka

Ladies' Night eli ilmaisen viinan bileet.

Att vara barn i Kina

Förra veckan åkte jag tillsammans med två kompisar till Tianjin för en dag. Staden ligger en liten bit utanför Peking och har omkring 13 miljoner invånare. Tåget till Tianjin tog bara en dryg halvtimme. Metron från campus till tågstationen i Peking räckte minst lika länge.

Ett par hundra vackert turkosa taxibilar väntar på att plocka upp kunder vid tågstationen.

Genom staden rinner en flod. Det kändes exotiskt efter att ha bott tre månader i Peking, där man sällan ser vattendrag. Vilket i sin tur känns konstigt för en som jag som i 22 år bott vid kusten i Finland.

Först beundrade vi några erotiska statyer.

Sedan hälsade vi på i ett daghem. Ett daghem som är rätt så olikt de flesta västerländska daghem.

Kina har haft sin ettbarnspolitik med målet att begränsa befolkningstillväxten sedan 1979. Familjens enda barn är föräldrarnas och hela släktens ögonsten och ska få det bästa av det bästa. Daghem är inte bara ett ställe för barnen att fördriva tiden medan föräldrarna är på jobb. På dagiset förbereds barnen inför skolan och inför livet i ett allt mer tävlingsinriktat samhälle.

En dansk tjej som jobbar på daghemmet som engelskalärare visade oss runt. De yngre barnen får leka, men de äldre har bara lektioner dagarna långa. De lär sig till exempel kinesiska, engelska och konstämnen. Barnen får inte springa och härja, utan de måste leka stillsamt och tyst. Om ett barn skadar sig kan föräldrarna stämma dagiset. Föräldrarna vinner alltid och dagiset får lov att betala stora skadestånd.

Lunchpaus.

Barnen var nyfikna på besökare.

"Jag är fäääääärdiiig, kom och tooorkaaaaa!" ropade vi åt dagistanterna på min tid.

Barnen är mycket disciplinerade och lydiga. En konstlektion i daghemmet går ut på att barnen möjligast noggrant ska rita av en bild som läraren hänger upp på tavlan, berättade en av lärarna. Kreativitet är med andra ord inget man har nytta av.

Enligt de danska ungdomarna vi talade med är barnen ändå glada och snälla. De beter sig bra och som den danska flickan sa: Kanske blir det bättre medborgare av de här barnen än av många västerländska ungar.

Dagiset var enormt. Det består av två byggnader. Den andra byggnaden är bara till för undervisning i musik, bildkonst, dans, kampsporter med mera. Den danska flickan hade annat program så vi tre andra fortsatte vår upptäcksfärd i daghemmet för oss själva. Vi fick gå omkring i byggnaderna helt fritt vilket kändes märkligt.

Vi hittade en flygel. Dessutom såg vi cirka 50 pianorum för undervisning.

En hel bokhylla fylld med kalendrar från 2009 fortfarande i plastomslag.

Trumklassen. Det fanns också ett klassrum med eltrummor.

Elpianon. Det fanns ockå ett klassrum med 15 syntar.

En avdelning skyltade med att vara "från norra Europa". Vilken kopplingen är förblev ändå oklar för oss.

Efter dagisbesöket åkte vi upp i Tianjins tv-torn.

Vi åt lunch på en roterande restaurang, så vi kunde beundra vyerna utan att flytta oss från de sköna sofforna.

Världens minsta bemare?

Plastblommor blommar även i december.

Efter solnedgången försökte vi hitta en hög byggnad till för att spana in staden i mörkret ...

... och hamnade i ett halvfärdigt, spöklikt hotell.

De flesta av våningarna var ändå färdiga och i bruk.

Det var den resan. Jag har haft problem med datorn i några veckor, men nu har jag en ny hårddisk :) Det här betyder att bloggaktiviteten kan stiga! Jag har mycket på lager att berätta om ... ;)