Anneli: 2012

Thursday, December 27, 2012

Kiinalainen joulu

Jouluaatto

Jouluaattona pinnasin röyhkeästi luennolta. Opiskelun sijaan söin vohveliaamiaisen ja myöhemmin join glögiä (Ikeasta) hyvässä seurassa.

Illalla oli luvassa Pekingin ankkaa. Ruokaa oli ainakin melkein tarpeeksi. Meitä oli 12, ja henkilökunta suositteli, että tilaamme kolme ankkaa. Lopulta tilasimme ehkä kuusi ankkaa ja muutamia muita annoksia, sekä vähän viiniä.

"Jouluateria" Duck de Chine'ssä

Aterian jälkeen tapasimme baarissa toisen joukon vaihtareita samasta yliopistosta. Baari Kielletyn kaupungin läheisyydessä oli tunnelmallinen ja tyylikäs, eikä siellä meidän lisäksemme ollut ketään :) Nyt pääsimme vihdoin laulamaan joululauluja. Ravintolassa tarjoilijat vaimensivat meidät ennen kuin ehdimme saamaan ensimmäistäkään Stille Nacht -säkeistöä loppuun. Tosin naapuripöydän läänsimaalaiset pitivät aloitteestamme ja yrittivät yhtyä kuoroomme.

Joulupäivä

Joulupäivänä katsoimme jouluelokuvan. Illalla menimme japanilaiseen ravintolaan. Söimme ja joimme niin paljon kuin halusimme aitoon Rax-tyyliin. Ruoka oli kuitenkin mahtavaa, eikä mitenkään verrattavissa pizzaan tai kanansiipiin :)

Kokit valmistivat ruoat silmiemme edessä. He olivat erittäin taitavia.

Aterian jälkeen menimme taas samaan baariin, joka oli tullut tutuksi edellisillalta. Tälläkin kertaa olimme ainoat asiakkaat!

Ja kotiin päin. Taksilla ajan Pekingissä usein monta kertaa viikossa. Metro on usein nopeampi ja halvempi (0,25 €), mutta ei taksimatkakaan ole hinnalla pilattu.

Tapaninpäivä

Lasagne

Keskiviikkona piti jo vähän miettiä kouluasioita, lauantaina kun on esitelmä. Päivällä ehdin kuitenkin katsoa toisen mukavan elokuvan ja illalla nauttia italialaisesta ruoasta. Illallinen oli samalla erään vaihto-opiskelijan läksiäisjuhla. Itselläni on vielä neljä viikkoa Kiinaa jäljellä, mutta yksi toisensa jälkeen ihmisiä alkaa lähteä takaisin kotiin...

Jälkiruoka

Ladies' Night eli ilmaisen viinan bileet.

Sunday, December 16, 2012

Att vara barn i Kina

Förra veckan åkte jag tillsammans med två kompisar till Tianjin för en dag. Staden ligger en liten bit utanför Peking och har omkring 13 miljoner invånare. Tåget till Tianjin tog bara en dryg halvtimme. Metron från campus till tågstationen i Peking räckte minst lika länge.

Ett par hundra vackert turkosa taxibilar väntar på att plocka upp kunder vid tågstationen.

Genom staden rinner en flod. Det kändes exotiskt efter att ha bott tre månader i Peking, där man sällan ser vattendrag. Vilket i sin tur känns konstigt för en som jag som i 22 år bott vid kusten i Finland.

Först beundrade vi några erotiska statyer.

Sedan hälsade vi på i ett daghem. Ett daghem som är rätt så olikt de flesta västerländska daghem.

Kina har haft sin ettbarnspolitik med målet att begränsa befolkningstillväxten sedan 1979. Familjens enda barn är föräldrarnas och hela släktens ögonsten och ska få det bästa av det bästa. Daghem är inte bara ett ställe för barnen att fördriva tiden medan föräldrarna är på jobb. På dagiset förbereds barnen inför skolan och inför livet i ett allt mer tävlingsinriktat samhälle.

En dansk tjej som jobbar på daghemmet som engelskalärare visade oss runt. De yngre barnen får leka, men de äldre har bara lektioner dagarna långa. De lär sig till exempel kinesiska, engelska och konstämnen. Barnen får inte springa och härja, utan de måste leka stillsamt och tyst. Om ett barn skadar sig kan föräldrarna stämma dagiset. Föräldrarna vinner alltid och dagiset får lov att betala stora skadestånd.

Lunchpaus.

Barnen var nyfikna på besökare.

"Jag är fäääääärdiiig, kom och tooorkaaaaa!" ropade vi åt dagistanterna på min tid.

Barnen är mycket disciplinerade och lydiga. En konstlektion i daghemmet går ut på att barnen möjligast noggrant ska rita av en bild som läraren hänger upp på tavlan, berättade en av lärarna. Kreativitet är med andra ord inget man har nytta av.

Enligt de danska ungdomarna vi talade med är barnen ändå glada och snälla. De beter sig bra och som den danska flickan sa: Kanske blir det bättre medborgare av de här barnen än av många västerländska ungar.

Dagiset var enormt. Det består av två byggnader. Den andra byggnaden är bara till för undervisning i musik, bildkonst, dans, kampsporter med mera. Den danska flickan hade annat program så vi tre andra fortsatte vår upptäcksfärd i daghemmet för oss själva. Vi fick gå omkring i byggnaderna helt fritt vilket kändes märkligt.

Vi hittade en flygel. Dessutom såg vi cirka 50 pianorum för undervisning.

En hel bokhylla fylld med kalendrar från 2009 fortfarande i plastomslag.

Trumklassen. Det fanns också ett klassrum med eltrummor.

Elpianon. Det fanns ockå ett klassrum med 15 syntar.

En avdelning skyltade med att vara "från norra Europa". Vilken kopplingen är förblev ändå oklar för oss.

Efter dagisbesöket åkte vi upp i Tianjins tv-torn.

Vi åt lunch på en roterande restaurang, så vi kunde beundra vyerna utan att flytta oss från de sköna sofforna.

Världens minsta bemare?

Plastblommor blommar även i december.

Efter solnedgången försökte vi hitta en hög byggnad till för att spana in staden i mörkret ...

... och hamnade i ett halvfärdigt, spöklikt hotell.

De flesta av våningarna var ändå färdiga och i bruk.

Det var den resan. Jag har haft problem med datorn i några veckor, men nu har jag en ny hårddisk :) Det här betyder att bloggaktiviteten kan stiga! Jag har mycket på lager att berätta om ... ;)

Kolumn i Studentbladet december 2012

Min Brevet hem-kolumn som publicerades i Stbl:s decembernummer:

Saker jag aldrig kommer att förstå

Mamma, du har alltid svaret på livets små och stora frågor. Jag vet att jag funderar för mycket ibland, men så här långt borta hemifrån finns det så mycket att bli förvirrad över.

Varför har barnen inga blöjor? Varför får man röka nästan var som helst? Varför spottar folk på golvet? Varför behövs det 24 kineser för att såga ner ett par grenar efter den första snön? Varför förstår inte ens personalen i de internationella byggnaderna engelska?

Varför festar ryssarna högljutt varje natt? Hur kommer det sig att koreanerna är så coola? Varför joggar kineser i jeans på löpbanan? Varför sover kineserna på rasterna (och föreläsningarna)? Varför får jag läsa i kursboken vid tenttillfället? Varför har jag föreläsningar på julafton?

Varför ska all mat friteras eller dränkas i olja? Varför kostar en kopp kaffe mer än ett mål mat? Hur kan det kosta bara 2,50 euro att få en hårklippning? Varför kostar ölen 60 cent i butiken och 6 euro på nattklubben? Varför får bara tjejerna dricka gratis på torsdagar? Varför får alla dricka så mycket de vill för bara några euro på onsdagar? Varför tror alla försäljare på Silk Market att jag vill ha en fejkad Louis Vuitton? Varför beror priset på en vara på hur bra man är på att förhandla om saken?

Varför får jag bo i ett ”hotellrum” när de lokala studerandena bor i sexpersoners rum? Varför får kineserna inte använda Facebook? Varför har premiärministern och hans släktingar blivit mångmiljonärer? Varför får inte kineserna veta om det? Hur kan det finnas bara ett parti för 1,3 miljarder kineser?

Varför röstar bara 60 procent av finländarna i kommunalvalet? Varför får vi i Finland njuta av frisk, ren luft dagligen? Hur kan det vara så självklart att det kommer varmt vatten när man vill duscha? Hur kan ett land vara så litet som vårt? Hur kommer världen att ändras när Kina går förbi USA som världens största ekonomi?

Kan ni ta med er ett par deodoranter när ni kommer och hälsar på?

Mamma och pappa i Peking.

Friday, November 16, 2012

Partikongress = Undantagstillstånd

När Folkrepubliken Kina väljer politiska ledare finns det mycket som kan gå fel. Därför måste man begränsa folkets vardagssysslor en aning, tycker kommunistpartiet. Annars kan ju någon sprida felaktiga politiska budskap, till exempel.

Den en vecka långa partikongressen är nu över. Jag har inte personligen märkt av alla de här restriktionerna som fastställdes inför partiets 18:e kongress, men genom att följa utländska medier får man veta ett och annat.

Det har inte gått att öppna fönstren i taxibilar. Taxiförarna har också uppmanats att hålla koll på att passagerarna inte haft för avsikt att sprida politiska budskap med hjälp av till exempel ballonger eller pingisbollar.

Om man velat ta en taxi till kvarteren i närheten av Folkets stora hall, där kongressen utspelade sig, har man fått fylla i formulär om vem man är och var man bor.

Flera evenemang - stora och små kulturevenemang, affärsevenemang och sportevenemang - lär ska ha avbokats eller skjutits upp på kort varsel och utan förklaringar. Till exempel Beijing Marathon äger rum först om ett par veckor.

Det har varit svårt att köpa knivar och leksaksflygplan. Brevduvor har inte fått flyga fria.

Man har inte fått se på utländska tv-kanaler i en del offentliga lokaler.

På campus har de flesta kopieringskiosker varit stängda, kanske för att minska risken att någon trycker upp flygblad.

Det har varit svårare än vanligt att komma åt censurerade webbplatser.

Över en miljon "frivilliga" övervakare har hållit koll på vad som sker på gatorna. Deras uppgift har varit att rapportera all misstänksam aktivitet. De har kompenserats med 6 dollar per dag.

En dag förra veckan var det några typer som ville granska alla rum i min byggnad. Jag hade just varit i duschen när de kom -_- Enligt dem ville de "vara säkra på att alla studerande bor i en hälsosam och trygg miljö", och därför ville de alltså kolla att det inte fanns något konstigt i våra rum (?). Men ja, jag har ingen aning om det hade något med partikongressen att göra eller inte.

Kongressen har fått en del uppmärksamhet i media, men många kineser är inte speciellt brydda i vad toppolitikerna sysslar med. En kinesisk flicka jag träffade här om dagen skrattade och sa att hon redan för flera år sedan visste vem som blir den nästa presidenten ;)

Källor: The Economist, Shanghaiist, Financial Times